Om oss

HOT RIOT'S

Om Kenneln

Vem är jag?

Jag heter Birgitta Wennbom och har haft hund i hela mitt liv. Den första egna var en fyrvägskorsning mellan drever/lapphund/västgötaspets/finskspets.Då den tidigt blev överkörd så blev ersättaren en blandrastik mellan schäfer/labrador. Katja kom att bli den hunden som lärde mig mest och tvingade iväg mig till brukshundklubben. Är nu instruktör i brukshundklubben,har tävlat med främst rottweiler i lydnad, spår, skydds och har även provat sök. Kört upp två st rottisar till Svenska Lydnads Champions(Razzmatazz Haztalavizta "Razza" och Razzmatazz Tremendouz "Baloo") och en till Bevakningshund inom hemvärnet(Razza). Har varit med och anordnat mentaltester och korning, och är utbildad figurant för MT och MH. Jagar lite med Welsharna i gryt och har även Västsibiriska laikor som vi jagar främst vildsvin med, men även älg,lo, grävling och räv. Vi gör även eftersök med flera av våra hundar.

 

Mitt hästintresse har hängt med hela livet och min första häst var en travare som jag fick när jag var 12 år. Sen dess har jag jobbat på galoppstall i två år och tränade ett ungsto åt dom efter att jag slutat jobba där. Har nu fastnat för araberna och är inne på min tredje arabhingst. Svarte Handzome som jag haft sen han var 6 mån gammal och som jag nu rider tornespel på. Har även hans son Cumulu Nimbuz.

Har ridit ett par amatörlopp med fullbloden för VÄLDIGT länge sen... Gjort lite små klubbtävlingar i hoppning och dressyr med min travare, och tävlat distansritt upp till och med 8 mil med mina tidigare araber. Samt tränat pyttelite NH...

Hur det började

Min första welsh fick jag av en ren tillfällighet 1989. Hade redan en blandrastik och letade en hund till, i första hand en rottis eller dobermann. Svarade på kul på en annons om en 1,5 årig welshterriertik som skulle omplaceras, och åkte och tittade mest för att se hur en sån såg ut. Vi möttes på en tågstation då jag inte hittade så bra där. När vi kom dit så lämnade hon över en lurvig terrier+ stamtavla och frågade inte ens om vi ville ha henne. Hon ville inte heller längre ha betalt, så av rent medlidande för hunden så tog vi med "Zita" Långmors Urd hem. Redan på vägen hem så charmade hon mig totalt, trots avsaknad av uppfostran och hyfs. Eller kanske delvis därför... Zita var helt enkelt omöjlig att motså med sitt rättframma tuffa sätt. Hon stal glatt det hon ville ha ur händerna på en,klättrade ohämmat i möblerna och rymde efter en ur bilen så fort man gläntade på dörren. Fick hämta henne ett par gånger inne i på bensinstationen hemma, dit hon smitit in från bilen när jag skulle ur och handla. Fruktansvärt pinsamt! Tack och lov så charmade Zita varje människa hon mötte då hon alltid var sprudlande glad och kastade sig över allt och alla.

Efter att jag lärt mig lite trimning så började jag ställa ut Zita lite på skoj. Efter ett tag och med en hel del hjälp från folk jag träffade på utställningar , bla Lena Svebeck kennel Bellsweets och Britt Berglund kennel Vacker Tass, så blev hon till slut Champion.

 

Lena Svebeck övertalade mig para henne, då Zita var en om inte ursnygg , så i alla fall en väldigt sunt byggd och frisk hund. 1994 fick jag då min första kull welshar. Ur den kullen kom min första egenuppfödda champion IntUCH NordUCH FinUCH Hot Riot's Zenith. Hans matte Lena Nilsson i Ystad startade senare kenneln Min Finaste och "Enok" som han kallas har en hel del avkommor efter sig.

Zita fick två kullar och hennes dotter IntUCH NordUCH Nord V-99 Hot Riot's Yatzy från kull två blev min nästa avelstik. Har sedan fortsatt med Yatzys avkommor som vunnit en hel del vid det här laget. Är nu med min inne på min fjärde generation efter henne.

 

Då Zita var väldigt intresserad av grävling och räv ,och vi 1994 flyttade ut på landet utanför Forsmark där vi hade en lada utanför gården där både räv och grävling höll till, så började vi träna i konstgryt med henne. Vi ville att hon skulle veta vad hon kunde möta där nere i gryten som hon ständigt försökte rymma ner i! Zita var egentligen för stor för grytjakt så när nu intresset väckts hos oss med grytjakt så fortsatte vi sen med hennes döttrar och barnbarn, Yatzy och senare Chili och främst Ricki. Samtliga skjöts det räv för och Ricki har det även skjutits en hel del grävling för. Hon lyckades ofta driva ut dom ur gryten.

 

Nu var då intresset för jakt väckt och 2005 tog jag slutligen jägarexamen. Då vi vid det här laget fått mycket vildsvin här, så började funderingar på att ha en ställande hund som jagade vildsvin och även räv och grävling. Jag ville inte ha en hund som jag fick åka och leta efter på kvällen när jaktdagen var slut, och som stod på grannens mark och skällde mesta delen av dagen, så en ras med mera förarkontakt var vad jag letade efter. Valet föll på Västsibirisk laika. Ett val jag inte ångrat en sekund.

 

Vi åkte till Norge och köpte vår första laika. Tikvalpen Taiga från Trond Trovåg. Hon gick inte så bra första riktiga säsongen så hanen Sure-Fires RT Vakur köptes även in från Mikael Tham i Skåne. Sen säsongen efter så kom Taiga igång ordentligt och har sen gått kanon, vilket gjorde att Pushkin fick stå tillbaka lite och inte blev så bra som han var som unghund. Det plus att han fått flera smällar av så gått som allt vilt han träffat... Vi tog till slut tre kullar sammanlagt på Taiga då hon gick så bra, och vi först skulle ha en tikvalp efter henne. Åtgången på tikarna var dock så stor, så det dröjde till sista kullen innan vi äntligen behöll vår tikvalp, Hot Riot's Grisha eller "Akula" som hon kallas. Vad det blir av henne får framtiden nu utvisa.

Taigas dotter Laika med älgkalv.

Uppfödningen

Har alltid tyckt att man ska hålla fast vid rasernas ursprungliga användning och inte avla bort rasdrag och göra om dom till något annnat. Därför har jag alltid testat alla mina Welshtikar (hanarna blir tyvärr oftast för stora) i grytarbete och jakt.

 

Laikorna ska självklart först bevisa sina jaktegenskaper innan de används i avel. Gick inget jaktprov med Taiga då vi inte hade tillräckligt med gris här uppe för att göra ett prov och hon har tappat intresset för älg då vi inte egentligen haft henne till det. Vill ha laikor som jagar det mesta och har mod nog att ta sig an även stora grisar på egen hand. Vill bevara laikans medfödda förmåga att jaga MED sin förare och vill inte ha hundar som håller i en hel dag och som man sen får pejla in och åka och hämta två mil bort.

 

Welshen har varit en utmärkt jakthund på bla räv och grävling en gång i tiden, tyvärr börjar anlagen helt försvinna. Skönt kanske många tycker, då ytterst få vill ha sin welsh till jakt utan bara som sällskap. Men det man ska tänka på är att förvinner de egenskaperna, så förvinner alla de egenskaper som gör att vi älskar denna tuffa, fräcka, pajas till hund. En welsh är otroligt intelligent och ingen av mina hundar har det varit några problem med att ha lös trots att jag jagat med vissa. De har inga problem att skilja på när det är jakt och inte.

Man får tänka på att utan uppfostring så jagar vilken golden retriver eller pudel som helst grannens katt när tillfälle ges. Ytterst få welshar visar nu mera de anlag som krävs för att bli en riktigt bra jakthund. De få som gör det behåller jag för egen del eller säljer endast till jakt då det syns redan på de 6-8 veckor gamla valparna vilken mentalitet de har.

 

 

Jag låter aldrig valpköpare välja och vraka ur valplådan, utan jag väljer ut vilken valp man får. Både med tanke på i första hand mentaliteten, men även på Welsharna med tanke på utseende och vilka som bör ställas ut. Allt för få hundar blir så bra så de bör bevaras för avel, så de få som blir det kan inte säljas som sällskapshundar. Laikorna säljs ALDRIG till enbart sällskap, utan jag vill hitta hem hos jägare som jagar, och det mycket, och helst flera viltslag. Vill man ha en renodlad älghund så passar andra raser bättre.

 

Jag ställer aldrig krav på mina valpköpare att en valp ska ställas ut eller göra prov, men kan vädja om det utifall det är en extra snygg eller duktig valp.

 

Alla mina hundar lever med oss som familjehundar även om de vistas en hel del i hundgårdar också. Valparna föds upp inne, först i ett eget valprum, senare nere i hallen där de vänjer sig vid att möta folk och hundar samt vid allt som händer i vardagen.Tex dammsugare,tvättmaskiner osv. Jag umgås mycket med dom och vet i och med det deras mentalitet redan tidigt. Visar sig rätt snart vem som är tuffast och fegast, villigast att vara till lags och tjurskalligast osv. Valpar som är kvar lite längre än 8 veckor får börja åka bil och följa med ut på små utflykter samt gå i koppel. Alla får tidigt börja vänja sig vid att gå ut och uträtta sina behov så deras rumsrenhet är oftast på god väg redan när de säljs.

Avelsmål

Jag prioriterar friskhet och sundhet framför allt. Hundarna ska stå och gå lätt och ledigt, med naturlig resning, och inte ha några överdrifter. Försöker undvika linjeavel så gott det går. I de få fall jag provat linjeavla, så är det på välkända friska linjer, med bästa förutsättningar att bli bra resultat. Aveln är aldrig lätt i en så numerärt liten ras. Importer är inte heller alltid bäst. Hälsomässigt kan det vara ett lotteri, eftersom det kan vara svårt att få reda på så mycket om bakgrunden som man skulle behöva.

Jag har ögonlyst mina senaste egna Welshar som jag avlat på, och var en av de första som gjorde det här i Sverige trots att inga krav på det finns. Jag har Mentaltestat några i början av min avelskarriär men tyckte inte de tester som fanns visade tillräckligt mycket, då de är gjorda för att testa bruksraser. Har gjort grytkaraktärsprov på nån Welsh, vilket ihop med jakten visar betydligt mera av hundarnas psyke. Alla mina hundar är skottfasta och de används inte i avel om de visar dålig mentalitet eller rädslor vilket visar sig även utan tester när man lever ihop med hundarna.

Breeder: Birgitta Wennbom, Karö 2425, SE-748 92 Österbybruk, Sweden

Phone: +46 173-52047 Mobile +46 70-362 77 24, E-mail hotriots@outlook.com